Ligger jätte-jätte-mycket efter med bilder...så jag vet inte riktigt vad jag ska välja för även om jag är ovanligt sparsam med kameran så har det blivit en del. Men lite sjukhusbilder kanske?
Pediatrikavdelningen för de under 2 år. Minst två i varje säng och samma diagnos på nästan alla, nämligen: Pneumoni/Meningit/Malaria i olika varianter (det var på den här sidan av avdelningen, på den andra hade alla gastroenterit som diagnos, ibland med en extradiagnos ur den här magiska treklövern). De är så bra på att gissa diagnos, sa min vän. Är dom ju inte, sa jag, dom behandlar ju för allt, inte konstigt dom blir friska med tanke på att det nog inte helt sällan handlar om viroser. Ett problem, sa en läkarstudent, är att när man väl tar blodprov för malaria så är det ofta negativt men när man behandlar patienten för malaria så blir den frisk. Well...jag har lite andra teorier där.
Studenterna äter lunch utanför sjukhusköket. Maten här är, jag lovar, bland det äckligaste jag har ätit, fast det är exakt samma mat som överallt annars är god. Dock är det ett väldigt bra tillfälle att göra sig nya vänner bland läkarstudenterna på sjukhuset.
Prislista för akuten. 100 kenya shillings är cirka 7 kronor, låter inte så mycket men om ens inkomster ligger på max några hundra kronor i månaden är det inte säkert man tar sig till sjukhuset. När jag var på medicinavdelningen hände det ibland att vi bara hälsade välbekant på en patient, som dessutom såg ganska frisk ut. Vad är det för fel på henne? Sa jag (för jag var på den kvinnliga medicinavdelningen). Nä hon har bara inte råd att betala sina sjukhusavgifter, sa läkarstudenten, så hon får vara kvar tills någon kan betala ut henne. Och då kom jag ihåg att Haley hade förklarat för mig att de väl vaktade grindarna till sjukhuset inte var för att någon elaking skulle kunna ta sig in (även om det blev en positiv bieffekt) utan för att ingen som inte kunde betala skulle kunna ta sig ut.
Mottagningsrum på akuten. Här sitter den Clinical Officer (vilket motsvarar det gamla Medicine Kandidat, alltså 3 års medicinutbildning, med den skillnaden att de har tjänster för den utbildningsnivån)(de läkarstudenter jag hänger med gör sin clinical officer-AT, typ, ett år, för att fortsätta på läkarbanan och sen tror jag att man gör sin Medical officer-AT, som väl är mer som vår AT, men jag har inte riktigt fått det här klargjort...) som har som uppgift att inte direkt undersöka patienten men diagnostisera och skicka vidare till lab eller röntgen (detta sker via dator faktiskt, mycket snyggt!) eller syrummet eller avdelningen eller.... På ett sätt inte helt fel, det blir effektivt och oftast missar man ju inget. Det är det där med oftast...
Priser på förlossningsavdelningen.
Söta sjuksköterskestudenten Alice som jag tappade bort sen, studenterna byter avdelning alldeles för ofta och så känner man plötsligt ingen igen. Tyvärr har hon sitt vita sköterskeöverdrag så man bara skymtar hennes universitetsskoluniform. I väntan på att föda, till vänster ligger de som är i latent fas, till höger de i aktiv. Ofta hörs en kör av skrikande kvinnor med värkar i väntan på att få komma till själv förlossningen.
Förlossningsrummet efter en förlossning. Ibland är det lyxigt med ett lakan på britsen, ibland inte.
Värma nyfödda bebisar-grej. Inklusive bebis. Antagligen en pojke, jag ser nästan bara pojkar födas. Fast det går tre kvinnor på varje man i det här landet har det sagts mig!
Medicinavdelning (en av sex delar med åtta sängar i varje, ofta två patienter i samma säng), i stort samma diagnoser som på pediatriken. Grundat på samma undersökningar: Nackstel? Meningit. Rassel på lungorna? Lunginflammation. Inget av det, men ändå sjuk? Malaria. Check!
Idag var jag på labbet, där Sophia/Sophie jobbar. Fick se ett blodprov tas på en patient och följa det till mikroskopet. Och ser man på, lyckades träffa på ett positivt malariaprov så fick spana på lite Plasmodium falciparum!
Pediatrikavdelningen för de under 2 år. Minst två i varje säng och samma diagnos på nästan alla, nämligen: Pneumoni/Meningit/Malaria i olika varianter (det var på den här sidan av avdelningen, på den andra hade alla gastroenterit som diagnos, ibland med en extradiagnos ur den här magiska treklövern). De är så bra på att gissa diagnos, sa min vän. Är dom ju inte, sa jag, dom behandlar ju för allt, inte konstigt dom blir friska med tanke på att det nog inte helt sällan handlar om viroser. Ett problem, sa en läkarstudent, är att när man väl tar blodprov för malaria så är det ofta negativt men när man behandlar patienten för malaria så blir den frisk. Well...jag har lite andra teorier där.
Studenterna äter lunch utanför sjukhusköket. Maten här är, jag lovar, bland det äckligaste jag har ätit, fast det är exakt samma mat som överallt annars är god. Dock är det ett väldigt bra tillfälle att göra sig nya vänner bland läkarstudenterna på sjukhuset.
Prislista för akuten. 100 kenya shillings är cirka 7 kronor, låter inte så mycket men om ens inkomster ligger på max några hundra kronor i månaden är det inte säkert man tar sig till sjukhuset. När jag var på medicinavdelningen hände det ibland att vi bara hälsade välbekant på en patient, som dessutom såg ganska frisk ut. Vad är det för fel på henne? Sa jag (för jag var på den kvinnliga medicinavdelningen). Nä hon har bara inte råd att betala sina sjukhusavgifter, sa läkarstudenten, så hon får vara kvar tills någon kan betala ut henne. Och då kom jag ihåg att Haley hade förklarat för mig att de väl vaktade grindarna till sjukhuset inte var för att någon elaking skulle kunna ta sig in (även om det blev en positiv bieffekt) utan för att ingen som inte kunde betala skulle kunna ta sig ut.
Mottagningsrum på akuten. Här sitter den Clinical Officer (vilket motsvarar det gamla Medicine Kandidat, alltså 3 års medicinutbildning, med den skillnaden att de har tjänster för den utbildningsnivån)(de läkarstudenter jag hänger med gör sin clinical officer-AT, typ, ett år, för att fortsätta på läkarbanan och sen tror jag att man gör sin Medical officer-AT, som väl är mer som vår AT, men jag har inte riktigt fått det här klargjort...) som har som uppgift att inte direkt undersöka patienten men diagnostisera och skicka vidare till lab eller röntgen (detta sker via dator faktiskt, mycket snyggt!) eller syrummet eller avdelningen eller.... På ett sätt inte helt fel, det blir effektivt och oftast missar man ju inget. Det är det där med oftast...
Priser på förlossningsavdelningen.
Söta sjuksköterskestudenten Alice som jag tappade bort sen, studenterna byter avdelning alldeles för ofta och så känner man plötsligt ingen igen. Tyvärr har hon sitt vita sköterskeöverdrag så man bara skymtar hennes universitetsskoluniform. I väntan på att föda, till vänster ligger de som är i latent fas, till höger de i aktiv. Ofta hörs en kör av skrikande kvinnor med värkar i väntan på att få komma till själv förlossningen.
Förlossningsrummet efter en förlossning. Ibland är det lyxigt med ett lakan på britsen, ibland inte.
Värma nyfödda bebisar-grej. Inklusive bebis. Antagligen en pojke, jag ser nästan bara pojkar födas. Fast det går tre kvinnor på varje man i det här landet har det sagts mig!
Medicinavdelning (en av sex delar med åtta sängar i varje, ofta två patienter i samma säng), i stort samma diagnoser som på pediatriken. Grundat på samma undersökningar: Nackstel? Meningit. Rassel på lungorna? Lunginflammation. Inget av det, men ändå sjuk? Malaria. Check!
Idag var jag på labbet, där Sophia/Sophie jobbar. Fick se ett blodprov tas på en patient och följa det till mikroskopet. Och ser man på, lyckades träffa på ett positivt malariaprov så fick spana på lite Plasmodium falciparum!
No comments:
Post a Comment