Primärvård

Kapkures healthcare clinic

Min sista vecka tillbringas på hälsocentral i Kapkures. Jag får se lite mödravårdcentral, lite vaccinering, lite mottagning och en del HIV-testning. Innan själva HIV-testet har man alltid ett långt samtal om hur man ska skydda sig, hur man kommer reagera om testet visar positivt, hur man sätter på en kondom, hur man läser av testet. Klienten får själv läsa av testet för att inte kunna skylla på att det har lästs av fel eller att de inte förstod.

Mike visar hur man läser av resultatet på HIV-testet

Men en större del av veckan har jag ägnat åt att kolla på deras community health work, det uppsökande arbetet. I varje stadsdel eller by har man några stycken community health workers, som helt utan ersättning har ansvar för 20 hushåll som de besöker från en gång i månaden till varje dag och hjälper sjuka, informerar och utbildar om hälsovård och hur man kan få in lite pengar och mat till hushållet genom att till exempel ha ett litet jordbruk.

Hembesök!

Community health workers väljs på ett stormöte där folk från varje by kommer och röstar. På mötena tar man också upp problem som just det området har, och på det här mötet jag var på var det mycket snack om leoparden från Lake Nakurus nationalpark som dödade boskap... Vargmötesstämning!

Jag har också fått träffa ett par olika grupper, en HIV-supportgrupp som berättade om sin verksamhet och en grupp för ungdomar där jag berättade om Kärleksakuten!

Vinter

Det är vinter i Kenya. Det har INTE Jessica Svefors fattat. Däremot har grannflickan Gadhoni klätt sig helt rätt i vinterjacka och mössa. Inte för att det direkt är några snöbollskrig som ska avklaras, men temperaturen kryper ju ändå under 20-gradersstrecket.

Maasai mara

Jag har ju verkligen inte tid att blogga nu, det är nu precis en vecka tills jag ska sätta mig på planet hem. Men här kommer i alla fall lite djurbilder från Maasai Mara och vår fantastiska safari där, jag har inte hunnit kolla vilka bilder som är bäst så det här är bara...bilder, helt enkelt. Håll tillgodo!
Giraffer.
Det var ju "the great migration" till Serengeti när vi var där, så det var hur mycket gnuer som helst, och många av dem prydligt uppradade för sin vandring.

Okej det ligger faktiskt två geparder där mellan buskarna, jag såg dem i kikaren!

Vad är det med mig och bufflar och dåligt ljus? En till i alla fall.

Elefanter! Hurra!

Lejon. Såg vi massor. Här är några som ligger och vilar i kvällssolen.

Zebra crossing. Hö hö. Hö.

Flodhästar.

Gamar och maraboustork.

Och här - det häftigaste av allt ety mycket svårsedd: Leoparden!

Mina kenyanska pojkvänner

Jag samlar på kenyanska pojkvänner. Jag vill ha en från varje stam, vilket jag ju inte har lyckats med, men några olika stammar har det blivit. Och okej, det kanske inte är så mycket kärlek inblandat, jag räknar dom som mina pojkvänner om dom verkar det minsta intresserade av mig (om så än på ett vänskapligt plan, här knusslas inte!) och vi har någon form av kontakt, oftast via sms. En av mina kisii-pojkvänner har jag inte ens träffat, bara blivit hänvisad till honom av en gemensam vän. Men han är mycket trevlig att sms:a med.

Jag brukar fråga folk jag känner här, att om jag vore kenyan, vilken stam skulle jag tillhöra? Många svarar sin egen (det är ju ändå mina kompisar), men ibland får man riktigt roliga svar. Skulle jag vara luo för att jag är doktor, kipsigi för att jag går snabbt (sant, jämfört med kenyaner går alla svenskar snabbt), maasai för att jag håller mig till min egen kultur eller kikuyo för att...ja, jag bor ju i en kikuyofamilj? Jag fick till och med ett kikuyonamn på vägen till Mombasa av mina reskamrater, men jag minns inte riktigt hur det stavas så jag vill inte skriva ut det;-)

Baby Elephant Walk

Stackars Jessica. Sen hon blev hämtad kl 06.00 i onsdag morse har det verkligen gått i ett eftersom jag vill göra mesta möjliga av mina sista veckor här. Själv hade jag flera veckor av lätt uttråkat slappande innan jag kände tillräckligt mycket folk för att det skulle bli action hela tiden.

Haley och Jessica väntar på att klockan ska bli prick 11, så man får komma in på barnhemmet.

När hon hade kommit åkte vi till ett elefantbarnhem för föräldralösa elefanter. Det har öppet en timme om dagen för besökare, och det är när elefantbarnen får mjölk ur jättestora nappflaskor, resten av tiden tränas elefanterna att vara elefanter i det vilda. Vi lärde oss massor om elefanter, till exempel att deras hälsa påverkas väldigt lätt av deras psyke, och att de därför kan dö om de såg sin mamma dödas och sen inte kommer över det. Många av elefanterna var föräldralösa på grund av tjuvjakt efter elfenben. Jag skrattade innan åt Haleys amerikanska entusiasm för hur söta elefanterna var, men så fort de kom...dom var otroligt söta.

Om elefanterna söker kontakt, är det okej att klappa dom.

Mums. Mjölk. Massa mjölk.

Okej och det skulle ju vara grymt att göra en video med dom är sötnosarna och spela baby elephant walk för tre fagotter till. Det ska jag ta tag i.

On the road

Börjar bli stressigt. Om två veckor är jag på väg hemåt, och mycket ska hinnas med. Idag åker jag till Nairobi för att imorgon plocka upp Jessica, och vi hinner knappt tillbaka till Nakuru innan vi ska till Naivasha och hälsa på Sophias dotter Sheila och åka till nationalpark där, och på fredag startar vår tredagarssafari till Masai Mara. Inte mycket praktik för tillfället alltså, men det är ju ändå sommarlov;-) Hoppas allt är bra därhemma! Kram

Mombasa runt Emmadagen

Den bjudande kusinen på sitt kontor i Nairobi.

Sophia, jag och Sophias syster Lynda just ankomna i Mombasa.
Vårt flådiga hotell.
Vår flådiga strand vid hotellet. Lägg märke till jobbiga strandförsäljare.

Jesusfortet i Mombasa. Byggt av portugiser för att skjuta muslimer. Tror jag. Kan ha missat nånting där i guidningen.

-Sätt dig på den!
-Men får man verkligen sitta på dem?
-Javisst!

Man fick inte sitta på dem.



-Nej! Gör det inte!
Min resegrupp var skräckslagen när jag inte bara insåg att jag fick snorkla utan också tänkte hoppa i och göra det. Men då var jag också den enda simkunniga av oss så rädslan var väl inte helt obefogad.

Mata fiskar under båt.


Solnedgång och palmer. Ha ha! Klyschigt.


Bilfärja för att ta sig till den södra kusten om Mombasa. Fullpackad med ffa människor men också några bilar.

Diani beach på sydkusten. Lugnare än nordkusten och förförande vackert.

sukuma!

När man hälsar på swahili frågar man hur personen mår. Det gör att man oftast blir hälsad på med ett "How are you?" även på engelska, och får också som följd att svaret på "Hello!" blir "Fine." vilket jag ibland kan bli lite förvirrad av. Det ord man först lär sig (om man inte har haft förstklassig swahiliundervisning innan förstås) är mzungu, vilket är en vit person, som man ju är. Det sägs efter en på gatorna, om det inte är små barnkörer som ropar "How are you? How are you? How are you?". Och så har man i hela sitt liv hört att det är fult att peka ut folk. Och varför skulle det vara mindre ofint att peka ut en vit än en svart person? Lite konstigt är det också, eftersom det inte direkt är brist på vita i de här trakterna, det fullkomligt vimlar av volontärer, missionärer och...andra. Eller ja....vimlar är kanske att ta i men på gatorna i Nakuru ska du ha varit ganska ouppmärksam om jag är den första vita personen du ser.

Min swahili utvecklas långsamt men folk är på gott och ont alldeles för bra på engelska. Av att vara på förlossningen får man ju också ett ganska intressant ordförråd, "sukuma mami!" ("krysta mamma"), "metoka maji?" ("har vattnet gått") och "baridi kidogo" ("nu blir det lite kallt", sägs när man ska torka rent innan vaginalundersökning, förutom att man på swahili tenderar att skippa alla töntiga småord och bara säger "lite kallt". eller "kallt lite" för att vara exakt).

Lägg märke till att jag inte har lagt upp ett enda foto på temat "vit flicka omgiven av svarta barn", ett annars populärt foto på facebook osv. Lite med flit, det känns så jävla klyschigt. Men ärligt talat, det är inte svårt att få till ett sånt foto. Åk till valfritt barnhem och de närhetstörstande föräldralösa barnen kommer kivas om platsen närmast dig. Och även andra barn tycker att du är ruskigt spännande. Här hade det passat med ett sånt foto va? Ha ha (inte så att dom inte finns...), jag ska istället lägga upp ett foto som visar på välkläddheten hos kenyaner, en 8-årig flicka jag träffade på Haleys senaste outreach clinic. Och jag hatar att ta kort på folk men här frågade jag snällt om lov.