Ett par dagar kvar av veckan med fri surf som ingick när jag köpte sånt här trådlöst USB-modem eller vad det nu heter. Så jag fortsätter ladda upp miljoner bilder, men snart är det slut. Då kanske jag skriver något istället.
Mitt rum, inklusive myggnät, som ärligt talat funkar sådär. Men Nakuru ligger för högt upp för malaria, så det är bara irriterande surranden och kliande jag får.
Helgens TV-program: "The Wedding Show". Här ett bröllop mellan en massajtjej och en luokille (tror jag att det var...). Här är stamtillhörigheten viktig, och det är bara att suga i sig av fördomarna när man pratar med folk! Annars ser vi på mexikanska novelas (såpoperor) dubbade till engelska. Det är...lite bisarrt. Speciellt med tanke på hur mycket det påminner om Venezuela i övrigt.
Bokläsning i skuggan på balkongen.
Ullared goes matatu! Matatu är minibussarna dom har istället för vanliga bussar, och som oftast körs av dödsföraktande män som antagligen hatar cyklister (eller ja...människor) lika mycket som taxichaufförerna i Uppsala.
Hos Vincents familj i en by utanför Nakuru! Vincents bror Charles, en riktig guldklimp, och en brorson Dillan, en sötnos.
Vincents goa mama Betty i sin lägenhet.
Regnet är på väg...
Och japp, där kom det.
Utgång på hotell Merica med Sophies syster Lynda och Sophie som jag bor hos. Detta ställe utmärkte sig mest som en plats där 50-åriga vita män kunde möta 20-åriga kenyanskor på ett...eh...naturligt sätt. Mycket onajs tyckte jag och skämdes på det där postkoloniala sättet som bara en historiebevandrad europé kan.
Min grannget. Vi är kompisar nu.
Mama Sophie framför sitt hus!
Promenad i Nakurus sydligare delar, stadsdelen Langalanga. Emma äter mangomango.
Fotbollsmatch på den närliggande stadion, och fest på gatan innan matchen! Det gröna laget möter...ett annat lag, oklart vilken färg, troligtvis vågade inte de fansen dyka upp trodde Sophie eftersom huliganproblem inte var ett isolerat svenskt problem.
Mitt rum, inklusive myggnät, som ärligt talat funkar sådär. Men Nakuru ligger för högt upp för malaria, så det är bara irriterande surranden och kliande jag får.
Helgens TV-program: "The Wedding Show". Här ett bröllop mellan en massajtjej och en luokille (tror jag att det var...). Här är stamtillhörigheten viktig, och det är bara att suga i sig av fördomarna när man pratar med folk! Annars ser vi på mexikanska novelas (såpoperor) dubbade till engelska. Det är...lite bisarrt. Speciellt med tanke på hur mycket det påminner om Venezuela i övrigt.
Bokläsning i skuggan på balkongen.
Ullared goes matatu! Matatu är minibussarna dom har istället för vanliga bussar, och som oftast körs av dödsföraktande män som antagligen hatar cyklister (eller ja...människor) lika mycket som taxichaufförerna i Uppsala.
Hos Vincents familj i en by utanför Nakuru! Vincents bror Charles, en riktig guldklimp, och en brorson Dillan, en sötnos.
Vincents goa mama Betty i sin lägenhet.
Regnet är på väg...
Och japp, där kom det.
Utgång på hotell Merica med Sophies syster Lynda och Sophie som jag bor hos. Detta ställe utmärkte sig mest som en plats där 50-åriga vita män kunde möta 20-åriga kenyanskor på ett...eh...naturligt sätt. Mycket onajs tyckte jag och skämdes på det där postkoloniala sättet som bara en historiebevandrad europé kan.
Min grannget. Vi är kompisar nu.
Mama Sophie framför sitt hus!
Promenad i Nakurus sydligare delar, stadsdelen Langalanga. Emma äter mangomango.
Fotbollsmatch på den närliggande stadion, och fest på gatan innan matchen! Det gröna laget möter...ett annat lag, oklart vilken färg, troligtvis vågade inte de fansen dyka upp trodde Sophie eftersom huliganproblem inte var ett isolerat svenskt problem.
No comments:
Post a Comment